Vi har alltid älskat äventyr. Vi har bott i bilen, tältat med motorcykel, backpackat i olika världsdelar och mycket mer. Många tyckte det var bra att vi passade på för ”vänta bara tills ni får barn”. Under min graviditet var det just de orden som ekade i mitt huvud. Och det skrämde mig mer än något annat. Så vi bestämde oss för att vi skulle fortsätta med äventyren men anpassa dem till vår nya lilla familj.
Prio ett är alltid Lillan så mycket runt resan kretsade kring att det skulle bli bra för henne. Tanken var att så mycket som möjligt skulle vara sig likt både under själva resan men även när vi bodde i lägenheten. Några veckor innan avresan började vi med alla förberedelser.
Lillan fick börja sova i sin resesäng så den blev trygg. Under resan skulle vi inte kunna laga mat till henne så hon fick vänja sig vid den färdiga ekologiska barnmaten. Smakerna skulle kännas välbekanta. En rostfri vattenflaska med pipmuggskork införskaffades och även ett par skedar i rostfritt. Gällande barnvagnen bytte vi till sittdel så hon skulle vänja sig. Vi tog med oss favoritleksakerna och lekfilten. I resväskan packades nästa storlek med kläder så hon kunde växa i dem medan vi var borta. På resan fick hon ha på sig sina vanliga bekväma sparkdräkter och pyjamaser som hon kände igen.
Efter att ha pratat med min bror förstod vi att det kunde vara svårt att hitta oparfymerade produkter i Portugal. Här hemma tar vi sådant för givet. Därför valde vi att ta med oss ganska mycket. Vi räknade ut hur mycket blöjor och tvättlappar vi använde i genomsnitt och tog med så det skulle räcka och bli över. Vi tog med stavmixer och alla ingredienser för att göra Lillans hemlagade gröt. Även linoljesåpa, tvättmedel, diskmedel och maskindiskmedel packades ner.
Vi hade bestämt att vi under bilresan skulle vända på dygnet för vår egen del och bara köra på natten när hon sov. Vi började köra runt kl 20-21 på kvällen och körde i pass mellan 2-3 timmar. Den ena körde och den andra sov eller vilade i baksätet. Vi hade ett par trådlösa hörlurar som var kopplade till telefonen så den som körde kunde lyssna på musik utan att störa de andra. Så byttes vi av flera gånger under natten fram tills på morgonen när hon var redo för frukost. På detta sätt kunde vi färdas 340 mil utan att hon påverkades lika mycket som om vi hade kört dagtid. Tufft för oss men bättre för henne.
Ja, det är annorlunda att resa med barn. Det är en helt ny fas i livet. Vi försöker klura ut hur vi ska göra och hitta vår väg. Alltid med Lillans bästa i åtanke, såklart. Så det här med ”vänta bara tills ni får barn”, ja nu är vi här. Och det är det bästa vi gjort!
Livet blir vad man gör det till
