Resan gick bra och när vi väl kommit fram gick det lätt att göra sig hemmastadd. Dagligen begav vi oss ut på små äventyr. Upptäcka staden, strosa i gränder med tvätt hängandes utanför fönstrena, sitta på ett café och njuta av sötsaker och gott kaffe, äta glass och se ut över marinan. Men vår favorit har nog varit alla upptäcktsfärder längs med kusten. Att hitta fram till fantastiska utsiktspunkter med vyer som tar en stund att ta in. Dessa oerhörda klippor. Atlantens olika blå skiftningar beroende på klockslag. Att gå barfota på stranden och känna det kalla vattnet skölja över fötterna. Bara vara och lyssna på vågorna, mjuka som kraftiga beroende på tidvattnet.
Till slut hittar man sina favoriter. Caféet. Stranden. Utsiktspunkten. Restaurangen. Stället i stan som gör egen glass. En rytm tar sin form och äventyret blir sakta hopflätat med en vardag. Det känns skönt. Att ha en lunk med stora penseldrag som passar alla tre. Det finns en charm i det också, när äventyret blir till vardag.
Det är roligt att se hur Lillan trivs. Hon tjuter av glädje när hon får se att vi plockar fram bärselen och hon älskar att vara ute på promenad. När hon ska äta frukost öppnar jag balkongdörrarna som vetter mot några stora träd. Hennes lilla glädjetjut när fåglarnas kvitter fyller vardagsrummet. Lunch i solen på balkongen medan Lillan sover eller sitter med solhatt i skuggan från träden. Fika med pastel de nata, vår favoritgodsak som är typisk för Portugal. Så tar vi oss ut på våra små äventyr under eftermiddagarna.
Nära och kära har skickat bilder på första snön som lagt sig. Här går vi i T-shirt och njuter av solen och den klarblå himlen. Efter lite funderingar valde vi att stanna några veckor till. Det är ju så härligt här och vi vill passa på så länge vi kan. Så nu spenderas även mars månad bland palmer, strandpromenader och glassätande i solen.
Livet blir vad man gör det till
