Publicerat

Lilla familjens första äventyr. Del 4

Ett äventyr vi aldrig kommer glömma.
Nu var det officiellt en pandemi. Onsdagen den 11e mars gick WHO ut och sa att covid-19 klassades som en pandemi. Vi märkte inte av det så mycket i vår vardag. Portugal hade väldigt få fall och Algarveregionen hade bara ett par enstaka fall i andra städer.

Fredag
Vi fick efter ett samtal hem reda på att Danmark stängde sina gränser. Samma eftermiddag gick vi och satte oss på uteserveringen till ett café. Då råkade vi höra en äldre man berätta för sin bekant att Spanien hade satt fyra städer i karantän. Av caféägaren fick vi reda på att skolorna skulle stängas på måndagen och att fler restriktioner var på väg. Plötsligt var hysterin kring coronaviruset överallt.

Lördag
Efter en god helgfrukost promenerade vi ner till havet, gick barfota i sanden bland vågorna och åt varsin glass medan Lillan satt nöjd i selen. På kvällen gick vi ut och åt portugisisk mat på vår favoritrestaurang. När vi kom hem läste vi att Spanien hade infört nationellt nödläge. De skulle försätta hela landet i karantän och stänga sina gränser på måndag kl. 8. Då var klockan 21 på lördagen. Planen hade varit att köra hem på onsdagen. Det var inte längre möjligt. Vi insåg att vi hade två val. Antingen fick vi förbereda oss på att stanna en längre tid. Eller var vi tvungna att packa bilen och köra nu för att hinna genom Spanien till Frankrike innan måndag kl. 8. Vi valde att köra och började packa med detsamma. Lillan sov och bilen fylldes. Kl. 01 lämnade vi lägenheten och körde ner för att tanka. Sedan lämnade vi Lagos och påbörjade den långa resan hem.

Söndag
Vi körde hela natten. I Spanien var allt stängt, men det gick fortfarande att tanka. Överallt fanns skyltar som uppmanade folk att stanna hemma. Vägarna var nästintill tomma förutom andra resenärer som precis som oss var på väg hem. På söndag eftermiddag passerade vi spanska gränsen och nådde äntligen Frankrike. Bilen hade rullat konstant och vi kunde pusta ut efter en intensiv körning. Glada hörde vi av oss hem och berättade att vi var i Frankrike. Lyckan varade inte länge. Efter en uppdatering av läget i Europa fick vi reda på att Tyskland skulle stänga sina gränser mot bland annat Frankrike på måndag kl. 8. Vi kunde undvika den gränsen genom att köra genom Belgien och Holland in i Tyskland. De hade inte uttryckt något om gränsen mot Holland, men vi kände oss osäkra. Länderna fattade beslut snabbt och vi ville inte fastna i Frankrike. Så medan bilen bara hade rullat några minuter på fransk mark tog vi beslutet att fortsätta köra genom Frankrike i ett sträck.

Det var natt och regnet öste ner. Vi hade kört i ett dygn utan paus. Jag var utmattad så jag körde in på en rastplats runt midnatt för att byta förare men sambon sov djupt. Jag bestämde mig för att låta honom sova och istället la jag huvudet på sidan och somnade medan regnet smattrade mot biltaket. Kl. 2 vaknade jag av att det var kallt i bilen. Det var de två timmarna vi sov. Sedan fortsatte vi köra.

Måndag
Vi passerade Paris kl. 6 måndag morgon. Det var mycket trafik men vi slapp den värsta morgonrusningen. Därefter körde vi in i Belgien och kl. 9 måndag morgon tog sambon sin första kaffe eftersom det mesta varit stängt på vägen. Enligt nyheterna var läget detsamma så vi körde vidare genom Belgien, Holland och nådde Tyskland runt kl. 13 måndag eftermiddag. Äntligen. Men vi kunde inte slappna av.

Återigen var frågan hur vi skulle göra. Skulle vi fortsätta köra genom Tyskland och vidare genom Danmark? Vi visste att Danmark hade stängt sina gränser men att de hade undantag för hemresande svenskar. Kanske skulle läget ändras under tiden. Kanske skulle det vara köer eller komplikationer. Dessutom behövde vi verkligen vila. Skulle vi ta in på ett hotell i Tyskland? I så fall skulle vi ha lång väg hem nästa morgon och det var osäkert kring läget med gränserna. Mina föräldrar hade föreslagit att vi skulle ta färjan från Travemünde i Tyskland som gick direkt till Trelleborg i Sverige. Det bestämde vi att vi skulle göra. Det skulle korta körtiden, ta bort orosmomentet med Danmarks gränser och vi skulle vakna i Sverige. Vi bokade färjan till kl. 22 på kvällen för att ge oss god marginal att köra genom hela Tyskland. På båten hade vi en hytt med dusch och bebissäng till Lillan. Det var fantastiskt. När vi somnade hade vi varit på resande fot i 2 dygn och vi hade kört 298 mil.

Tisdag
Tisdag morgon kl. 7 kom vi fram till Sverige och det var en sådan lättnad. Vi stannade till vid ett ICA på vägen för att äta lite frukost och handla. Kl. 13 rullade vi in på uppfarten till huset. Äntligen var vi hemma. Vi hade färdats 3 516 km på nästan 2,5 dygn med en 7 månaders bebis. Det hela kändes surrealistiskt. Ingen av oss hade någonsin kunnat drömma om att genomföra en sådan resa. Den där lördagskvällen förändrades allt i en handvändning. Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma när det verkligen gäller. Lillan var så fin under hela resan trots omständigheterna och min sambo var min klippa. Jag ser på min familj och känner mig så tacksam.
Tillsammans klarar vi allt.

Ett äventyr vi aldrig kommer glömma.

Share on Facebook
Tweet
Publicerat

Lilla familjens första äventyr. Del 3

Resan gick bra och när vi väl kommit fram gick det lätt att göra sig hemmastadd. Dagligen begav vi oss ut på små äventyr. Upptäcka staden, strosa i gränder med tvätt hängandes utanför fönstrena, sitta på ett café och njuta av sötsaker och gott kaffe, äta glass och se ut över marinan. Men vår favorit har nog varit alla upptäcktsfärder längs med kusten. Att hitta fram till fantastiska utsiktspunkter med vyer som tar en stund att ta in. Dessa oerhörda klippor. Atlantens olika blå skiftningar beroende på klockslag. Att gå barfota på stranden och känna det kalla vattnet skölja över fötterna. Bara vara och lyssna på vågorna, mjuka som kraftiga beroende på tidvattnet.

Till slut hittar man sina favoriter. Caféet. Stranden. Utsiktspunkten. Restaurangen. Stället i stan som gör egen glass. En rytm tar sin form och äventyret blir sakta hopflätat med en vardag. Det känns skönt. Att ha en lunk med stora penseldrag som passar alla tre. Det finns en charm i det också, när äventyret blir till vardag.

Det är roligt att se hur Lillan trivs. Hon tjuter av glädje när hon får se att vi plockar fram bärselen och hon älskar att vara ute på promenad. När hon ska äta frukost öppnar jag balkongdörrarna som vetter mot några stora träd. Hennes lilla glädjetjut när fåglarnas kvitter fyller vardagsrummet. Lunch i solen på balkongen medan Lillan sover eller sitter med solhatt i skuggan från träden. Fika med pastel de nata, vår favoritgodsak som är typisk för Portugal. Så tar vi oss ut på våra små äventyr under eftermiddagarna.

Nära och kära har skickat bilder på första snön som lagt sig. Här går vi i T-shirt och njuter av solen och den klarblå himlen. Efter lite funderingar valde vi att stanna några veckor till. Det är ju så härligt här och vi vill passa på så länge vi kan. Så nu spenderas även mars månad bland palmer, strandpromenader och glassätande i solen.

Share on Facebook
Tweet
Publicerat

Lilla familjens första äventyr. Del 2

Vi har alltid älskat äventyr. Vi har bott i bilen, tältat med motorcykel, backpackat i olika världsdelar och mycket mer. Många tyckte det var bra att vi passade på för ”vänta bara tills ni får barn”. Under min graviditet var det just de orden som ekade i mitt huvud. Och det skrämde mig mer än något annat. Så vi bestämde oss för att vi skulle fortsätta med äventyren men anpassa dem till vår nya lilla familj.

Prio ett är alltid Lillan så mycket runt resan kretsade kring att det skulle bli bra för henne. Tanken var att så mycket som möjligt skulle vara sig likt både under själva resan men även när vi bodde i lägenheten. Några veckor innan avresan började vi med alla förberedelser.

Lillan fick börja sova i sin resesäng så den blev trygg. Under resan skulle vi inte kunna laga mat till henne så hon fick vänja sig vid den färdiga ekologiska barnmaten. Smakerna skulle kännas välbekanta. En rostfri vattenflaska med pipmuggskork införskaffades och även ett par skedar i rostfritt. Gällande barnvagnen bytte vi till sittdel så hon skulle vänja sig. Vi tog med oss favoritleksakerna och lekfilten. I resväskan packades nästa storlek med kläder så hon kunde växa i dem medan vi var borta. På resan fick hon ha på sig sina vanliga bekväma sparkdräkter och pyjamaser som hon kände igen.

Efter att ha pratat med min bror förstod vi att det kunde vara svårt att hitta oparfymerade produkter i Portugal. Här hemma tar vi sådant för givet. Därför valde vi att ta med oss ganska mycket. Vi räknade ut hur mycket blöjor och tvättlappar vi använde i genomsnitt och tog med så det skulle räcka och bli över. Vi tog med stavmixer och alla ingredienser för att göra Lillans hemlagade gröt. Även linoljesåpa, tvättmedel, diskmedel och maskindiskmedel packades ner.

Vi hade bestämt att vi under bilresan skulle vända på dygnet för vår egen del och bara köra på natten när hon sov. Vi började köra runt kl 20-21 på kvällen och körde i pass mellan 2-3 timmar. Den ena körde och den andra sov eller vilade i baksätet. Vi hade ett par trådlösa hörlurar som var kopplade till telefonen så den som körde kunde lyssna på musik utan att störa de andra. Så byttes vi av flera gånger under natten fram tills på morgonen när hon var redo för frukost. På detta sätt kunde vi färdas 340 mil utan att hon påverkades lika mycket som om vi hade kört dagtid. Tufft för oss men bättre för henne.

Ja, det är annorlunda att resa med barn. Det är en helt ny fas i livet. Vi försöker klura ut hur vi ska göra och hitta vår väg. Alltid med Lillans bästa i åtanke, såklart. Så det här med ”vänta bara tills ni får barn”, ja nu är vi här. Och det är det bästa vi gjort!

Share on Facebook
Tweet
Publicerat

Lilla familjens första äventyr. Del 1

När jag var gravid funderade vi mycket på hur vi skulle kunna fortsätta uppleva äventyr med barn. Vi har alltid älskat att resa och ville hitta olika sätt som skulle fungera för vår framtida lilla familj. Magen växte och samtidigt växte även en dröm om att åka iväg under vår föräldraledighet med den lilla bebisen. Lillan kom till världen och efter några månader började drömmen sakta bli till verklighet genom samtal och diskussioner. Vi fick chansen att bege oss och då tog vi den.

Just nu befinner sig alltså lilla familjen på sitt första äventyr! Så nu sitter jag här ute på balkongen iklädd T-shirt, njuter av februarisolen och 20 grader medan jag skriver det här inlägget med fingrar som fortfarande doftar färsk apelsin efter fruktstunden. Allt känns helt rätt. Livet är ju till för att upplevas. Efter alla klartecken som behövdes hyrde vi en lägenhet under hela februari månad i Algarve, Portugals södra kust. Takbox inköptes, blöjor och tvättlappar likaså. Packningslistan blev längre än vanligt med barn men det var inga bekymmer.

Ja, det var en stor resa. ”Oftast är det mentala steget mellan att göra eller inte göra större än det fysiska” som en vis man en gång sa. Det handlar om att våga ta steget, sedan blir allt så lätt. Vi hade en ungefärlig rutt och en preliminär packningslista. Och vips så var vi på väg! Allt behöver inte vara så himla kontrollerat eller planerat, även om man har barn. Vi körde efter Google maps på telefonen och på vägen gjorde vi några stopp hos både familj och släktingar. När vi kom ner mot södra Frankrike bestämde vi oss för att boka ett hotellrum för natten vilket förde oss till en vacker liten stad. Efter 340 mil kom vi äntligen fram och kunde fira Lillans 6månadersdag.

Och nu är vi här! Bland solljus, palmer, fantastiska stränder och underbara solnedgångar. Varje eftermiddag tar sambon lillan i sele och jag tar ryggsäcken och så beger vi oss ut på upptäcktsfärd.

Fortsättning följer…

Share on Facebook
Tweet
Publicerat

Sailing La Vagabonde – de seglar jorden runt med barn

Jag och min sambo har alltid älskat äventyr! Stora som små, nära eller långt bort, totala avbrott eller mitt i vardagen. När jag var gravid började vi fundera på hur vi kunde fortsätta ha äventyr i våra liv men anpassat för barn. Då hittade vi Youtube-kanalen Sailing La Vagabonde. Episoden vi tittade på visade ett par i vår egen ålder som levde på en katamaran med deras son som bara var några månader gammal. Vi undrade, hur har detta gått till? Nyfikna letade vi fram Episod 1, deras absolut första avsnitt. Så underhållande, roligt och avslappnande! Vi valde att sluta med vår streamingstjänst och istället följa deras resa.

Kanske har du sett dem på nyheterna? Det var nämligen Riley och Elayna som seglade Greta Thunberg från USA, över Atlanten och till FN:s klimattoppmöte i Madrid. Här kan du läsa mer om nyheterna. De har även varit med på nyheter i andra länder redan 2015, se här.

Riley och Elayna träffades i Grekland och inte så långt efter det började de segla tillsammans på en segelbåt som Riley nyligen hade köpt. Ingen av dem hade särskilt mycket erfarenhet inom segling så de är i princip självlärda. Elayna hittade en kamera som var Rileys och började filma för att kunna visa sin mamma hur hon hade det. Hon la upp videon på Youtube och med tiden har följarna blivit allt fler. Idag har de 1,2 miljoner prenumeranter på sin kanal och de livnär sig på sina videos som med tiden har blivit helt fantastiskt bra! Mycket har hänt. Under fem års tid har de seglat runt jorden, bytt upp sig till en katamaran och fått sonen Lenny. De fortsätter segla med sin båt och uppleva äventyr. Visst är det häftigt?!

När jag om min sambo spelade sällskapsspelet Vertellis – spelet för självreflektion och gemenskap kom det upp en fråga om vilka som hade inspirerat mig under det gångna året. Då svarade jag Riley, Elayna, Lenny och Sailing la Vagabonde.

Titta på deras videos och låt dig svepas med av äventyr, skratt och kluckande vatten!

(Bilden är tagen från sailing-lavagabonde.com)

Share on Facebook
Tweet